Den kände MIT-professorn Erik Brynjolfsson intervjuades i senaste VA (Hanna Sistek) om den digitala paradoxen. Islandsättlingen är en känd forskare, författare och TED-talare inom digitalisering, bl.a. med den utmärkta boken ”Second machine age” från 2014. Paradoxen han ser handlar om att det skedde ett trendbrott i USA 1980 varefter BNP, produktivitet och företagsvinster fortsätter att gå uppåt medan löneutvecklingen samtidigt släpar efter och stagnerar. Brynjolfssons tes är att en stor bov bakom detta är teknikutvecklingen och att den fundamentala transformeringen av ekonomin bara kommer att öka.

Hans rekommendation för politiker för att bana väg för den digitala omvandlingen är dock rätt traditionella och defensiva - att möta detta bl.a. med att satsa mer på utbildning, entreprenörskap och grundforskning. Detta sagt samtidigt som hela västvärldens framtidstro är satt på spel. Vidare menar han att det gäller att hålla befolkningen sysselsatt med sådant som maskiner ännu inte är bra på. Detta är ganska defensivt och teknokratiskt synsätt och räcker inte långt inför de stora krafter som nu är i rörelse i det postindustriella samhället.

Enligt min mening är det att helt ge upp kampen om framtiden och en offensiv syn på det mänskliga mervärdet. Maskiner kommer aldrig att kunna ersätta viktiga delar av det mänskliga mervärdet inom personlig service, hantverk, kundrelationer, personlig rådgivning, omsorg och andra yrken där den mellanmänskliga kontakten utgör en viktig skillnad. Vem skulle vilja sticka in sin kalufs i en vass datorstyrd klippmaskin istället för att gå till en frisör som vill lägga sin själ i att skapa din nya frisyr? Det handlar här istället om att lyfta fram det mänskliga mervärdet hand-i-hand med digitaliseringen som ett helt avgörande tillväxtområde. Den mänskliga sektorn måste uppvärderas och inte bara betraktas som klassisk industri. Det är hög tid att driva mot en samhällsordning som genom detta skapar större mening för västvärldens arga och besvikna under- och medelklass istället för en förvisning till parkbänken.

Vi ser dagligen starka bevis för hur utanförskap, nationalism och populism breder ut sig allt starkare som ett gift i samhällskroppen. Boris Johnson, Donald Trump och EU-ländernas nationalistpartier är en obeveklig illustration. Att skapa mening och mervärde är en utmanade uppgift för politiker, men också för företag som vill differentiera sig på framväxande transparenta digitala handelsplatser. Jag ser tyvärr ingen stark sådan idédebatt i media eller politik idag – och undrar varför?